Kiara's mamma!

Läst just en artikel på Facebook där en tjej berättade om hur hennes uppväxt har vart på grund av hennes hudfärg och hur hennes lille syster också på värkas av det!
Blev väldigt rörd av dena berättelse och började tänka på hur det var för mig att växa upp och hur det är nu!
Det folk inte tänker på att det är något son vi går egenom varje dag!
Detta hat över en hudfärg är sjuk för i slutet av dagen har vi samma insida och är skapade och födda på samma sätt!
Min vardag ser ut att ingen vill sitta brevid mig på bussen,tåget eller tunnelbanan alla ögon när man kliver på eller när jag går tillsammans med min kille!
Eller hur dom kollar när jag går med min dotter!
Det påminner mig om när jag var yngre och slogs nittio procent av tiden i skolan för att jag blev kallad neger, svarting, äckel och neger på grund av min hudfärg!
Hatiska ord som folk slänger ut sig när dom är arga eller rädda.
Nu när man är äldre inser man vilka idioter det finns men när man är ett barn mår man dåligt!
Köpte till och med hudkräm som skulle göra mig ljusare.
Känner så många som andvänder just den krämen!
Eller när jag tävlade i modell tävlingar och fick höra varför jag inte vart utsedd fröken Sverige är för att jag inge har en skandenivisk utseende!
Det finns en hel lista men är tacksam mot folk som faktiskt bryr sig om människan och inte hudfärgen!
Så tack för er där ute som är klockare än många vissa!
Jag ber och hoppas att min dotter växer upp i ett samhälle där alla är ett och inte emot varandra!